Berns diskuterar trakasserier med Syndikalisterna

Av Redaktionen
Jul 3rd, 2010
19 Kommentarer
294 Views

berns-salonger-loggaBerns träffade i torsdags Syndikalisterna i ett försök att få ett slut på den blockad som riktats mot företaget sedan i februari 2010. Under blockaden har gäster, artister och arrangörer trakasserats. Företaget har smutskastats med lögner, beskyllningar utan grund och utsatts för en stark press.

Berns ville ha klart för sig vilken rättslig grund Syndikalisterna har för sina krav. Båda parter enades dock om att det inte fanns någon rättslig grund för kraven, utan enbart grundad på Syndikalisternas egna uppfattningar. Från Berns sida, som alltid är noga med att uppträda korrekt, var det ett viktigt konstaterande.

“Berns är angelägna om att all personal som arbetar vid Berns skall ha goda anställningsförhållanden, såväl fast anställd personal som personal anställd av entreprenadföretag. Syndikalisterna bedriver sedan en tid en kampanj mot bemanningsföretag och för att stärka anställningstryggheten för den enskilde individen. Berns har också i ökad utsträckning övertagit verksamheten i egen regi. Det måste också stå organistioner fritt att bedriva opinionsarbete för sina uppfattningar. Man åstadkommer emellertid inte förändringar genom utpressning och trakasserier av ett enskilt bolag. Lagförändringar kan endast ske genom demokratiskt fattade beslut i Sveriges Riksdag”, säger Yvonne Sörensen Björud, vd på Berns, i en kommentar.

Vid gårdagens förhandling företrädde organisationen fyra medlemmar. När blockaden inleddes gällde den sju personer. När NCA, på grund av arbetsbrist, tvingades säga upp personal sade sig Syndikalisterna ha åtta medlemmar bland de uppsagda. Trots att antalet personer har minskat, har kraven på skadestånd ökat från Syndikalisternas sida. Vid gårdagens förhandling ställde Syndikalisterna krav på ett skadestånd som motsvarar kostnader på ca. 1,4 miljoner kronor. Det avsåg ersättning till fem personer, varav en person inte företräddes av Syndikalisterna.

Berns avser nu att gå vidare med en så kallad negativ fastställelsetalan. Det innebär att Berns ber Tingsrätten fastställa utifall Syndikalisternas krav på företaget är legitima. Ett utslag i Tingsrätten kan senare komma att utgöra grund för skadeståndsanspråk. Berns ser få alternativ till detta beslut och avsikten är att få slut på trakasserierna, vilka annars
hotar att pågå under lång tid och medföra att företaget lider avsevärd skada. På sikt kan det medföra svårigheter att upprätthålla sysselsättningen för dem som är anställda av Berns.

”Jag är besviken på Syndikalisternas agerande eftersom de, trots inte kan presentera något skäl för att kräva skadestånd, fortsätter med sin aggressiva kampanj”, säger Yvonne Sörensen Björud. ”De gjorde själva en förhandlingsframställan men samtidigt pågick en kampanj och smutskastning gentemot Berns.”

19 Svar till “Berns diskuterar trakasserier med Syndikalisterna”

  1. carriel skriver:

    Vilken lögnartikel, aldrig läst något mer idiotiskt förtal av arbetare och fackförening. Var står ni för.

  2. Redaktionen skriver:

    Det är som synes Berns som uttalat sig och inte vi. Vem som har rätt i frågan lär väl visa sig i rätten helt enkelt.

  3. Bergslagens LS skriver:

    Vi tar strid mot osäkra anställningsvillkor
    Sedan en tid råder konflikt vid Berns salonger i Stockholm. Det är Storstockholms Hotell och Restaurangsyndikat av SAC Syndikalisterna som tar strid för sina medlemmar. De senaste två veckorna har borgerlig media angripit facket med en rad anklagelser, varför svaromål är angeläget.

    Vad konflikten rör sig om är att flera av syndikatets medlemmar blivit uppsagda. Formellt har det skett genom att Berns slutat anlita den underentreprenör som syndikatets medlemmar varit anställda hos.

    Samma problem drabbar idag arbetare på hela arbetsmarknaden. Problemen fortsätter växa över tid då alltfler företag anlitar underentreprenörer och bemanningsföretag istället för att anställa själva. Detta gör det lätt för företagen att snabbt avskeda ”överflödig” personal och sortera bort obekväma som exempelvis fackligt aktiva. Företagen slipper ansvaret och får större frihet. Det blir tyst på golvet och tempot ökar. Inom hotell och restaurangbranschen förvärras problemet genom att det är vanligt med svarta löner och dålig arbetsmiljö.

    För ett par år sedan hade städarna på Berns (då också anställda av samma underentreprenör) stora problem med arbetsmiljö, anställningsvillkor och svarta löner. Städarna organiserade sig genom syndikalisterna och tog strid för sina villkor. Då underentreprenören inte ville förhandla fram godtagbara lösningar på problemen, så utövades press på huvudföretaget Berns. Detta genom en rad blockader där besökare uppmärksammades på städarnas villkor. På kort tid ändrade underentreprenören sitt beteende och städarna fick ordentliga anställningskontrakt, vita löner och bättre arbetsvillkor.

    Sektionen av städare på Berns har sedan dess fortsatt växa och ställa krav på såväl underentreprenören som på Berns. För en tid sedan beslutade Berns att bli kvitt problemet med de fackligt aktiva genom att avbryta sitt nyttjande av underentreprenören och inte låta städarna få fortsatt anställning på Berns.

    Då Berns vägrat förhandla i frågan har facket sedan en tid tillbaka åter satt Berns i blockad. Med flygblad, banderoller och ibland någon gatumusikant har gäster uppmärksammats på Berns agerande. Många gäster väljer att inte gå in. Flera artister har stött oss genom att ställt in eller ändra lokal för sina framträdanden.

    Som en del i Berns attacker mot facket har det spridits uppenbara lögner från Berns sida. De borgerliga tidningarna väljer att stödja Berns och sprida osanningar vidare i någon som mest kan liknas en förtalskampanj. Syndikalisterna har blivit kallade våldsverkare, brottslingar och maffia.

    Anklagelserna har bemötts bland annat via SAC:s hemsida (www.sac.se). Vi vill gärna uppmana alla som vill veta mer om konflikten att gå in på hemsidan och göra en egen bedömning.

    Att bemöta förtalskampanjen i detalj låter sig inte göras på begränsat utrymme, men kort kan sägas att vi inte använder oss av våld, vi är inga brottslingar och vi har ingen maffia i ryggen. Är det några som borde anklagas för maffiaverksamhet och organiserad brottslighet så är det Berns och alla andra företag som på ovan nämnda sätt organiserar utnyttjandet av arbetare utan att behöva ta något juridiskt ansvar.

    Nej, vi är inte våldsverkare eller mafiosos. Däremot är vi en stridbar fackförening som inte tvekar att kämpa för våra medlemmar. Vi ger Storstockholms hotell och restaurangsyndikat vårt ovillkorliga stöd och är också övertygade om att de kommer ta hem striden.

    Styrelsen
    Bergslagens LS av SAC

  4. Redaktionen skriver:

    Det bör kanske noteras att Berns drivs som ett företag och ett företag har givetvis till syfte att tjäna pengar. Följer de inte de lagar som finns så går man givetvis till rätten för att avgöra frågan och attackerar inte företaget. Har regler och lagar följts så har man självklart än mindre någon rätt att göra detsamma utan vill man att lagen ska förändras så har inte företaget någonting alls med detta att göra.

    Jag ger personligen inte mycket för den ”vi mot dom”-bild som Syndikalisterna ständigt målar upp. Man måste inte vara för eller emot ”snälla och försvarslösa arbetare” eller ”elaka och välmående chefer”… Idag är det många som drar sig för att fastanställa just på grund av alltför hårda regler och osäkerheten som följer därav. Skulle det bli något lättare att både anställa och avskeda människor så skulle vi dels få en mer flexibel och välmående arbetsmarknad och man skulle dessutom bättre kunna rensa ut de som inte passar jobbet vilket är mycket viktigt framför allt i de yrken där man arbetar med människor såsom polis, vård och omsorg, serviceyrken etc. Jag har i flera olika situationer träffat på personer i dessa yrken som inte har något alls där att göra men handlingsförlamade och rädda chefer bara väljer att flytta runt de anställda istället för att göra det rätta.

  5. Ingemar skriver:

    Redaktionen:

    Ditt inlägg om lag och rätt kan ses som självklart. Men om Berns nu systematiskt har anlitat en massa underentreprenörer för att kunna utnyttja arbetarna men slippa formellt juridiskt ansvar (eftersom de inte formellt anställt), så tycker jag ändå man bör kunna hålla Berns moraliskt och etiskt ansvariga. Det har ju inte direkt varit någon hemlighet för Berns att arbetarna fått svarta löner, saknat riktiga avtal, arbetat alldeles för många timmar om dagen osv. När städarna börjar organisera sig och ta strid för det som faktiskt är deras rätt, så slutar man bara formellt att anlita underentreprenören. Formellt har man inget ansvar – därför går det inte att dra det hela till domstol. Men fråga dig själv: hur skulle du göra om du vore i städarnas situation? Skulle du bara acceptera och söka jobb hos nästa gangsteraktiga underentreprenör? Eller skulle du försöka göra något annat?

    Ditt inlägg om flexibel och välmående arbetsmarknad förstår jag inte alls. Det är ju mer vanligt att folk ”rensas bort” pga att de är obekväma för ledningen, ställer krav och uppmärksammar oegentligheter osv, än att folk rensas ut för att de inte passar arbetsuppgifterna. Det sistnämnda skulle för övrigt göras på ett bättre sätt genom att bekämpa arbetslösheten, för då skulle folk som inte passade på ett visst jobb inte behöva kämpa med näbbar och klor för att vara kvar på jobbet (om de alltså hade alternativ). Om man ytterligare urholkade anställningstryggheten, – på vilket sätt skulle vanligt folk, anställda och konsumenter, få det bättre? Nej de enda som skulle få det bättre skulle vara företagen som kunde bossa runt folk precis hur som helst och inte behöva ta ansvar för något…

  6. Redaktionen skriver:

    Vad Berns känt till gällande underentreprenören vet knappast du eller jag så att spekulera kring detta är meningslöst. Vad man tycker rent etiskt eller moraliskt är kanske inte heller så stor poäng med att diskutera. Man har ingen rätt att angripa företaget bara för att man ”tycker de gjort fel”. Det är helt absurt att anse sig ha rätt att sabotera för andra så länge man tycker man har rätt. Då får man knappast räkna med att bli tagen på allvar eller särskilt vänligt bemött. Tycker man lagarna bör ändras så arbetar man för detta med vanliga demokratiska medel. Jag har ingen som helst aning om vilket eller vilka företag Berns anlitat i det här fallet men jag anar att det rör sig om utländska sådana med utländsk mer eller mindre tillfällig arbetskraft. Då arbetar man lämpligtvis för att förändra ställningen för dessa och de regler som gäller istället för att angripa Berns, om de nu rent formellt inte gjort något fel.

    Att folk ”rensas bort” på det sätt du beskriver är knappast särskilt vanligt i Sverige. Få företag vill ha den uppmärksamheten i media som lätt kan bli följden. Det där gamla snacket om ”vanligt folk” är också bara ren propaganda som endast syftar till att förstärka ”vi mot dom”-känslan vilket inte gynnar någon. På vilket sätt skulle exempelvis egna företagare vara mindre vanliga? De är ett mycket stort antal personer i vårt land och skapar både jobb och skatteintäkter. Det är många som tvekar när det gäller att nyanställa just på grund av alla regler som finns idag. Anställda skulle gynnas genom att arbetsgivaren faktiskt vill att du ska jobba där och uppskattar dig och det du gör. Konsumenterna skulle gynnas genom att de blir bättre bemötta av rätt personal. Idag är det onödigt svårt att bli av med personal som beter sig olämpligt gentemot kunder. Framför allt inom äldrevård och annan offentlig verksamhet finns det många exempel på anställda som borde få gå direkt men där de istället blir omplacerade, ibland ett stort antal gånger. Lagen om offentlig upphandling fungerar heller inte bra för fem öre men det är en annan femma.

    Ökat utrymme för individuell lönesättning skulle också kunna gynna den offentliga sektorn. Då kan man styra verksamheten i rätt riktning på ett helt annat sätt. Det behövs överhuvudtaget betydligt mer kontroll och styrning från statligt håll när det gäller regional och kommunal verksamhet som ganska ofta tyvärr håller en oacceptabelt låg kvalitet. Turordningsreglerna är inte heller särskilt rättvisa. Men detta hör inte hit 🙂

    Jag tycker givetvis lika lite som du att företagen ska få härja fritt men det har gått till överdrift och samhället i stort skulle må bra av att man lättade lite på trycket. Till skillnad från dig så gör jag heller inte skillnad mellan ”vi och dom” utan detta bör gälla oavsett om man är verksamhetschef eller busschaufför.

    Situationen hade varit helt annorlunda om man inte kunde klara sig utan ett arbete och därför kunde utnyttjas av arbetsgivaren men så ser inte verkligheten ut i dagens Sverige och man kan inte klamra sig fast vid forntiden som en del tydligen gör. Utvecklingen går framåt och det ska den också fortsätta göra.

  7. Eric skriver:

    >>Att folk “rensas bort” på det sätt du beskriver är knappast särskilt >>vanligt i Sverige.

    Källa på det?

    >>Få företag vill ha den uppmärksamheten i media som lätt kan bli >>följden. Det där gamla snacket om “vanligt folk” är också bara ren >>propaganda som endast syftar till att förstärka “vi mot dom”-känslan >>vilket inte gynnar någon. På vilket sätt skulle exempelvis egna >>företagare vara mindre vanliga? De är ett mycket stort antal >>personer i vårt land och skapar både jobb och skatteintäkter. Det är >>många som tvekar när det gäller att nyanställa just på grund av alla >>regler som finns idag.

    Vad ser du för lösning? Försämrad anställningstrygghet? Det är helt värdelöst. Arbetsgivarlinjen gynnas konsekvent i dagens borgerliga Sverige. Det är, märk väl, arbetsgivarna själva som missbrukar LAS – de låter ungdomar gå runt på vikariat efter vikariat och kickar ut dem några dagar innan de blir ”in-LASade”. Hur tror du att det hade sett ut om man samtidigt hade öppnat för undantag i LAS och därmed gör det lättare för arbetsgivarna att sparka (äldre) medarbetare som man inte är intresserad av att ha kvar? Jag är högst skeptisk till idén om att det skulle leda till fler anställningar av unga och/eller duktiga medarbetare, eftersom många arbetsgivare helt enkelt inte vill ta arbetsgivaransvar utan föredrar att ha en osäker kår av tillfälligt anställda som de kan ställa höga krav på utan att denna kår vågar stå upp för sina rättigheter.

    En annan konsekvens av en mer tandlös LAS är att det blir lättare att sparka ”obekväma” personer, exempelvis fackligt aktiva eller stridbara medarbetare.

    >>Anställda skulle gynnas genom att arbetsgivaren faktiskt vill att du >>ska jobba där och uppskattar dig och det du gör. Konsumenterna skulle >>gynnas genom att de blir bättre bemötta av rätt personal. Idag är det >>onödigt svårt att bli av med personal som beter sig olämpligt gentemot >>kunder. Framför allt inom äldrevård och annan offentlig verksamhet >>finns det många exempel på anställda som borde få gå direkt men där de >>istället blir omplacerade, ibland ett stort antal gånger.

    Själv har jag stött på ytterst få fall där anställda har betett sig ”olämpligt”. Då menar jag personer som verkligen har misskött sitt arbete och inte personer som vägrar fjäska för chefer ,vägrar bli behandlade som smuts av kunder i ett serviceyrke (nej, kunden har sannerligen INTE alltid rätt). Och när dessa fall verkligen inträffar handlar det inte sällan om en situation där arbetsgivaren också har misskött sig. Självklart finns det idioter (som ingen vettig arbetsgivare borde ha anställt från första början) och det är givetvis tråkigt om det är svårt att bli av med dem. Men jämfört med hur jag tror att en del arbetsgivare skulle utnyttja en svagare LAS är dessa personer blott en fis i vinden, en piss i Mississippi och så vidare.

    >>Lagen om offentlig upphandling fungerar heller inte bra för fem öre >>men det är en annan femma.

    Jag håller fullständigt med dig, att upphandla i konkurrensens namn är allt som oftast dumt. Kommun, region och stat borde i många fall sköta verksamheten själva istället för att vända sig till privata företag och skänka bort skattepengar i vinst till aktieägare. Upphandling av exempelvis komvux-verksamhet och kollektivtrafik har många gånger visat sig vara en mycket dålig idé.

  8. Eric skriver:

    Jag ber om ursäkt för att den citerade texten, som såg ganska bra ut i kommentatorsfältet, blev en enda röra ovan. Jag hoppas att det går att läsa ändå.

  9. Redaktionen skriver:

    >> >>Att folk “rensas bort” på det sätt du beskriver är knappast särskilt >>vanligt i Sverige.
    >> Källa på det?

    Men snälla…. Det är ju ändå inte jag som ska bevisa motsatsen till det ursprungliga påståendet, vilket jag ser som ganska verklighetsfrämmande… Det är lite som att säga rakt ut att ”tyskar är nazister” utan att bry sig om att bära upp påståendet på något vis.

    En viss försämring av anställningstryggheten tror jag skulle vara bra för Sverige och arbetsmarknaden, ja. På en konkurrensutsatt marknad så är det givetvis intressant med kompetent och erfaren personal. Ytterst få, om ens någon, av de arbetsgivare jag stött på, vill anställa personer som försvinner efter en kort tid utan de ser det som att investera tid och pengar i en tillgång för företaget. I de allra flesta fall är det på det viset även om det självfallet finns undantag. I många fall jag varit med om har det till och med varit så att arbetsgivaren vill binda den anställde till sig för en längre period än den anställde önskat. När det gäller just ungdomar så är det självfallet också så att de är mer benägna att ta tillfälliga jobb och de planerar ofta mer kortsiktigt. Ofta jobbar man extra utöver studier eller arbetar en kortare tid innan högre utbildning. Avskedar man en person måste man givetvis ändå ha en legitim orsak så det där med risken att avskeda fackligt aktiva är ju bara struntprat. Givetvis blir det så utan vettiga regler men man kan inte bara utgå från att jorden ska gå under snart eftersom en profet sa det för några hundra år sedan…

    Jag tycker naturligtvis inte att anställningstryggheten ska bort helt och hållet men däremot måste det bli lättare att avskeda personer som missköter sina jobb. Särskilt inom den kommunala äldrevården verkar det finnas ett stort antal ytterst fega och handlingsförlamade verksamhetschefer. Små företag tar dessutom alltid stora risker när de anställer ny personal så där bör det kanske finnas större friheter för arbetsgivaren än när det gäller större företag.

    Jag tycker inte som du att det offentliga nödvändigtvis måste sköta verksamheten själva, däremot ska det givetvis ske en rimlig oberoende kontroll av densamma oavsett vem som driver den. Det största problemet som funnits när det gäller offentliga upphandlingar är att kommunerna väljer det billigaste alternativet bara de lovar att uppfylla de krav som finns uppställda. Som alla, tydligen med undantag av de som arbetar inom offentlig verksamhet, direkt inser ger det sällan någon vidare kvalitet om man ständigt väljer det billigaste alternativet. Gäller det kritor till skolan kanske det inte är hela världen men gäller det exempelvis äldrevård så är det fullkomligt oacceptabelt att missköta verksamheten på det viset som skett i många kommuner under senare år. Sverige skulle dessutom gagnas av en hårdare statlig styrning av resurser och mindre regionalt självstyre. Detta skulle kunna minska slöseriet som sker på vissa håll och samtidigt öka kvaliteten där det behövs. Framför allt på kommunal nivå så saknas ofta kompetensen och resurser inom olika områden. Ett tydligt exempel på att kommunerna inte klarar av att sköta sin verksamhet på egen hand är mobbningsproblemet. Skolverket kritiserar varje år en rad kommuner för att de struntat i mobbningsfall och det är i princip inte en enda kommun som fått godkänt för sitt förebyggande arbete. Statliga myndigheter måste kunna tvinga fram förändringar i den kommunala verksamheten om de ska få fortsätta sköta denna. Idag offras de svagaste i vårt samhälle bara för att kommunerna ska få styra och ställa som de vill så mycket som möjligt och för att vi ska spara några skattekronor till de ”bättre behövande”. Det är vansinne.

  10. Jakob skriver:

    I er artikel ovan låter ni Berns komma tlll tals. I denna artikel ljuger Berns. Berns hotade under förhandlingen med att stämma städarna privat, alltså att istället för att ge sig på facket, ge sig på arbetslösa städares privatekonomi för att få facket att backa. Detta är ett tillräckligt ovanligt och moraliskt förkastligt grepp för att vem som helst skall inse att Berns inte beter sig anständigt. Detta är dessutom inget påstående. Hela förhandlingen är väl dokumenterad. För mer info, se:

    https://www.sac.se/Aktuellt/Nyheter/Berns-hotar-städarna-privat

  11. Redaktionen skriver:

    Ifall det som ni beskriver stämmer så är det givetvis ett helt förkastligt beteende från Berns sida. De förtjänar ingen som helst respekt om det förhåller sig på det viset.

  12. Anton skriver:

    Men det spelar ju ingen roll om det finns någon juridisk grund för kraven eller inte. Det är inte så svensk arbetsmarknad fungerar. I Sverige är det lagligt att göra nästan hur som helst, du får betala 5 kronor i timmen och arbeta 20 timmar om dagen om du så vill, arbetsförhållandena regleras istället mellan arbetsmarknadens parter fackförbund och företag. därav är stridsåtgärder som blockader helt naturligt i en sån process.

  13. Redaktionen skriver:

    Nja, man kan självfallet inte bete sig hur som helst bara för att man tycker illa om något. Eftersom vi har vårt välfungerande sociala skyddsnät i Sverige så finns det heller inte lika stor poäng med att sätta en minimilön som i en del andra länder där liknande system saknas eller fungerar dåligt. Visst kan man betala 5 kronor i timmen om man vill men lycka till att hitta någon då 🙂 Jag arbetar själv regelbundet långa dagar, inte för att jag måste utan för att jag VILL, och det måste man också ha rätt att göra om man så önskar men givetvis måste detta ändå regleras inom vissa arbetsområden där säkerheten kan påverkas.

  14. Eric skriver:

    Jag ser LAS, trots problemet med fel tillämpning, som ett incitament för arbetstagarens rätt i ett Sverige som blir alltmer arbetsgivarvänligt. Idealet måste vara att minska skillnaderna i makt mellan arbetstagare och arbetsgivare för att skapa ett mer jämlikt samhälle.

    Jag tycker att det är naivt att tro att att ett företag skulle låta bli att säga upp obekväm personal (fackligt aktiva eller inte) för att det inte finns en legitim grund. Det är nämligen inte svårt att skaffa en sådan. Glöm inte att Sverige är ett av de länder i Europa där det är absolut mest riskfritt att säga upp på grund av arbetsbrist. Det är dessutom relativt enkelt att hävda bristande kompentens hos en medarbetare som grund för en förflyttning till en sämre arbetsuppgift. Och fungerar inte det kan man ju bara bete sig på ett sätt som får personen att sluta.
    Öppnar man samtidigt för undantag i LAS kan man räkna ut med röven och en kritbit vilka som ryker först.

    Jag har inte stött på den hemska hem- och äldrevårdspersonal som du har – däremot har jag erfarenhet av vad som händer när ett privat företag börjar bedriva denna typ av verksamhet med vinstintresse. Det har inte blivit bättre.

    Jag tror att det är viktigt att påminna om att en anställning handlar om givande och tagande. På samma sätt som en anställd måste sköta sitt arbete måste arbetsgivaren förstå att en anställd inte är en handelsvara som man kan byta ut efter eget godtycke. Jag är som sagt också mycket tveksam till hur stort problem detta egentligen är.

  15. Redaktionen skriver:

    Verkligheten ser inte alls ut på det viset som du beskriver. De flesta arbetsgivare jag träffar på ser kompetens och resultat som det absolut viktigaste och bryr sig i övrigt inte om vem personen är förutom att de vill kunna lita på honom / henne så att de inte lämnar arbetsgivaren i sticket utan förvarning. Självfallet finns det andra arbetsplatser som fungerar annorlunda men att straffa majoriteten bara för att några inte sköter sig är helt fel väg att gå och ett onödigt hinder i det svenska näringslivet.

    Det finns exempel på privat äldrevård som fungerar bättre än den kommunala och det finns exempel på den som fungerar sämre. Det är fortfarande en alltför ung och omogen bransch för att kunna dra några långsiktiga slutsatser. Oavsett vilket så är det ytterst kommunens ansvar att se till att äldrevården fungerar oavsett vem som driver densamma vilket jag tror är tämligen irrelevant.

  16. Eric skriver:

    Skulle vi inte ha inrättat skyddsregler på svensk arbetsmarknad hade inte arbetsgivarna betett sig såpass hyggligt som de gör idag – de rättar sig för att de måste det enligt lag. Gör man det lättare att kringgå anställningsskyddet kommer människor att råka illa ut. Det finns säkerligen arbetsgivare som beter sig schysst för att de är schyssta personer, men jag säger som du ovan: att straffa alla (arbetstagare i det här fallet) med försämrad trygghet för att några få inte sköter sig är helt fel väg att gå.

    Jag tror inte att vi behöver en mer osäker, uppluckrad arbetsmarknad som rättar sig efter marknadens nycker. Det är dåligt på många olika sätt, men framförallt ur ett effektivitets- och trygghetsperspektiv. En nöjd, trygg arbetstagare arbetar bättre. Titta gärna på hur stämningen på landets försäkringskassor har försämrats radikalt, sjukskrivningarna ökat och uppsägningarna blivit fler efter att arbetsgivaren (staten i det här fallet) infört nya, hårda regler kring stämpelklockor och flextid samtidigt som man lagt på personalen allt fler arbetsuppgifter.

    När det gäller äldrevården tycker jag att det är horribelt med vinstintresse i denna typ av verksamhet. Lika lite som man ska ha privata fängelser ska man ha privat vårdverksamhet. Ett företags främsta mål är att göra profit, det går inte ihop med att erbjuda VARKEN vård, skola eller omsorg. Liberaler är jävligt snabba med att anta ett slags kundperspektiv när det gäller skatter: ”JAG ska få valuta för MINA skattepengar” – jag kan säga att JAG vill inte att MINA skattepengar ska gå till vinster för aktieägare. Särskilt inte då kommunen måste gå in och rädda upp den här typen av verksamhet (vård, skola och omsorg) om företaget misslyckas med sitt uppdrag. Allvarligt talat förstår jag inte vilket existensberättigande den här typen av företag har.

  17. Redaktionen skriver:

    Missnöje och liknande reaktioner är helt normala vid större förändringar, oavsett om de är till det bättre eller det sämre. Det brukar lägga sig med tiden när människor anpassat sig till de nya förutsättningarna. En flexibel och varierad marknad fungerar bäst. Det är betydligt viktigare att satsa pengar och energi på hårdare miljökrav än orättvisa LAS-regler och andra regler som hindrar utvecklingen av den kreativa och sprudlande företagsmiljö vi har i Sverige. Vi kommer annars att tappa oerhört mycket gentemot omvärldens större länder med en försämrad välfärd för alla som resultat.

    Vi håller helt enkelt inte med varandra men det här är inget politiskt forum så vi sätter punkt för diskussionen här.

  18. Alberto Rojas skriver:

    Berns ville ha klart för sig vilken rättslig grund Syndikalisterna har för sina krav. Båda parter enades dock om att det inte fanns någon rättslig grund för kraven,… Från Berns sida, som alltid är noga med att uppträda korrekt,…

    “Berns är angelägna om att all personal som arbetar vid Berns skall ha goda anställningsförhållanden

    Förutom att det finns massa med lögner, måste tillägas att existerande av rättsliga grund och att uppträda korrekt är inte synonimer.
    Någon gång i tiden fanns inga rättsliga grunder för 8 timmars arbetsdag, det fick man runt i världen via fackligt aktivt kamp där arbetsgivarna agerade både via media och med ”hjälp” av fysiska åtgärder även av typ ”mord”. Att det blev rättsligt korrekt att kräva 8 timmars arbetsdag är resultat av ett kamp, och när detta kamp pågick, var detta inte rättsligt korrekt. Även om det är korrekt ändå.
    Att Berns använder sig av olika ”tekniker” som är rättsligt korrekta, för att göra sig av med folk som de inte gillar eftersom de hör till en fackförening som väljer att ta arbetarnas sida, är helt inkorrekt, och vi måste gratulera SAC som vill och orkar stå emot sånt.
    Det finns någonting som heter föreningskränkning, men det finns gått om sätt att kringå detta för arbetsgivarna, och det måste bekämpas.
    Berns är en skam för oss företagare som vill agera korrekt, och vi bör tacka fackföreningen SAC för att göra någonting åt.

  19. Redaktionen skriver:

    Vi har förmodligen en del olika åsikter helt enkelt. Vi avslutar diskussionen här.