Luleå kammarkör ut i Europa

Av Redaktionen
Jul 20th, 2009
0 Kommentarer
377 Views

Luleå kammarkör är första svenska kör som deltagit i Festival Europeo di Canto Corale under hela festivalens 37- åriga historia. Samtidigt som Sveriges ordförandeskap i EU inleddes, reste kören ut i Europa på körfestival. Nu är de hemma igen efter innehållsrika dagar i nordöstra Italien.

– Det känns väldigt inspirerande att ha blivit utvald till en festival på europanivå med en så god tradition, säger Monica Wasberg, ledare för Luleå Kammarkör.

Det handlar om en körfestival med allt ifrån små spontana sånger i någon restaurang eller i borgmästarens trädgård, till mer pampiga saker i Dome di san Bonifacio, Dome di Soave och Dome di Breganze. Det handlar om mäktiga kyrkorum där tonerna studsar mjukt i höga valv och ibland ger en slags känsla av gregorianskt 400- tal.

Social samvaro och utbyte är en annan del av festivalen. Borgmästarens i Soave, Lino Gambaretto, bjöd på mat och vin i stadshusets trädgård. Maträtt på maträtt skyfflades bokstavligen ut till 177 körsångare och deras medföljande. Vinflaska på vinflaska tappades ur rader av ”ölkranar” och vidarebefodrades ut på matborden. Allt gick så fort så man hann knappt avnjuta den utsökta lilla getostbiten innan värdarna dukat av och dukat in något annat gott. Och så sjöngs det förstås i en slags hälsningseko mellan körer och till värdfolk.

Fem körer deltog och tre regelrätta konserter blev det i ovan nämnda kyrkor, eller ”dome” som det heter i Italien. De flesta körerna höll sin tilldelade tid, men några hade tappat tidsbegreppet, vilket för publiken innebar att man blev öm i bakdelen och av värmen något matt. Men vad gör det när man översköljs av innerlighet och passion.

En sak som omedelbart kan slås fast, utan någon ambition att recensera, är att Luleå kammarkör står sig väl på europanivå. Men en körfestival är ingen IDOL-tävling, utan istället en slags musikalisk karta över körklang och val av repetoir. OCH, inte minst, är det att äta gott och frottera sig, att lära känna och knyta närmare band med sina europeiska körkollegor.

– Det betyder att vi får knyta nya kontakter och inspireras av andra sätt att sjunga vilket ger oss en kick till nya körprojekt och att bli ännu bättre, säger Monica Wasberg, ledare för Luleå Kammarkör.

Den som tar sig för pannan och suckar att en körfestival är något förutsägbart trist, vet inte vad den talar om. Musik av oväntat slag bjuds det på och hur väl saker och ting än planeras kan oväntade situationer uppstå. Som när åska och ösregn översvämmade domen i Breganze, så att körernas dirigenter tvingades stå i centimeterdjupt vatten och leda sina körer. Det löstes smidigt av luleåkörens, genom ett lätt ryck bak i byxorna så att byxbenen inte hamnade i vatten, till publikens stora förtjusning.

Det vore förmätet att inte nämna värdkören Coro Città di Soave, manskör ledd av musikprofessor Giuliano Rinaldi. Han har lärt sig domens akustiska förutsättningar och anpassat kören därefter, röststark och tenordominant. Dessutom är han givetvis en sjutusan till arrangör. Dock ska tilläggas att utan hans medhjälpare, österrikiskan Barbara, hade det inte blivit en sådan bra körfestival. Hon visste vad värdskap vill säga.

Till sist ska nämnas en krydda på verket. Arrangörerna hade, i samarbete med kyrkan, lyckats engagera privata familjer för ett rendevouz med körerna. Kören delades upp och det blev lunch hemma hos någon Italiensk familj, en angenäm och kontaktskapande tradition som möjligen kunde tas efter här hemma, funderar man eftertänksamt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *